Kärlekens arkeologi, 1990, Carlssons. 287 sid.

Två berättelser flätas i varandra: Den ena en historia om Jenny och Lars och deras försök att navigera sin kärlek genom strömmar och stormar, och deras längtan tillbaka till Lustgården, som vi alla en gång blivit utdrivna ur. Den andra, Vargavinter, handlar om exil i politisk bemärkelse och flera olika flykthistorier från Estland. Även här blandas mytologiskt stoff in i verklighetsbeskrivningarna.

”Skärvor av estnisk historia från tsartiden, över styckade storgods, genom nazitid och flykt och återbesök … Gulnade fotografier får liv, situationer och människor blixtbelyses. Kärleken har många ansikten och exilens villkor föder reflektioner kring tomrum och saknad.” Dagens Nyheter.

 ”Hon är en driven stilist, en författare som förmår hålla fascinationen vid liv oavsett om hon tillåter sig ett högstämt, bildsmyckat språk, ett faktaspäckat docerande, vardagsgrå realism eller vilt skrönberättande.” Svenska Dagbladet.