Några vändningar hos Rilke
Liksom i boken om Hölderlin försöker jag här följa några trådar i ett omfattande författarskap utifrån närgången läsning av ganska få exempel. Exemplen demonsterar förstås mina personliga preferenser i Rilkes produktion och omfattar några dikter från Neue Gedichte (1907) men framför allt dikter från Rilkes sena 1920-talsproduktion: hans Duino-elegier, Sonetter till Orfeus, några efterlämnade dikter samt några av hans franska dikter. Dikterna återges på tyska men översätts så ordagrannt som möjligt för att underlätta läsningen.
I de tre inledande kapitlen skisserar jag Rilkes poetiska universum utifrån kategorier som blick, rum, rytm (särskilt andningsrytm). Därefter ett kapitel om Rilkes romanförsök: Malte Laurids Brigges uppteckningar. Vidare kapitel om spegelmotivet, hans franska dikter och hans sista dikter. Sammantaget försöker jag ge en bild av Rilke som en poet som försöker finna en lika egen som egensinnig väg in i modernismen, en poet som vänder sig från världen samtidigt som han bejakar den diktade världen.
Boken omfattar 151 sidor och utkom 1998 på förlaget Symposion: www.symposion.se