I tid og evighet. En operaroman, 2001, Gyldendal. 256 sid. På svenska 2010, www.gml.se

 

Tre operor, tre ”komedier”, är sammanförda i den här romanen: ”Barberaren i Sevilla” av Rossini, ”Figaros bröllop” av Mozart och ”Rosenkavaljeren” av Strauss/ Hoffmannsthal. Det är Rosina i olika åldrar: sexton i den första, några och tjugo i den andra och några och trettio i den tredje, som är huvudperson. Hon är en figur som bara får liv när hon spelas på scenen, varje ”akt” i min roman berättar vad som händer där, men samtidigt har ju Rosina funnits i över tvåhundra år. Dessa två perspektiv växlar i mina tre ”akter”; Rosina får berätta om sina kärleksdrömmar, besvikelser och kompensationer och i den sista, som bygger på Rosenkvaljeren, blir hon också lite filosofisk och funderar över Tiden. Men vi får samtidigt veta en massa om operahistorien och den tid som dessa operor kom till i. Liksom dessa operor är romanen en komedi, en lek med fiktioner och genrer.

 

Rubrik: ”Fabelaktig operaroman” och en recension som bland annat säger:

 ”Med sitt fortellergrep gir ikke bare Rosina-karakteren oss sin versjon av operaenes handlinger (som på glimrende måte underbygger karakterens modning), men i sin søken etter sin egen opprinnelse er hun også med verkene gjennom tidene, fra tilblivelsen til oppsetningene, der hun bringes til liv av ulike sangerinner og maestroer. Således kan Melberg også la henne fortelle om verkenes skapere, om tida og de sosiale lag de virker i, og om operaens kulturelle status. Gjennom mellomakter og intermessoer lar Melberg også de omkringliggende momentene tre fram: Stendhals kjærlighet til Rossinis musikk, Mozarts skjebne, og nazismeproblematikken i forbindelse med Strauss og utøverne omkring ham, blir sentrale i framstillingen. Romanen er åpenbart skrevet av en med dyp kjærlighet til og stor viten om operakunsten. Melbergs fortellergrep utføres med koloratursangerinnens stilsikre eleganse, og foreningen av fakta og fiksjon er ikke bare praktfull underholdning og forebilledlig informativ, men en ren vellyst å lese.” Tom Hovinbøle, Dagbladet.