Månbrunnen, en romans, 1981, Hammarström & Åberg. 237 sid.

 

Här är det Lindas dotter från den förra romanen, Lill, som är huvudperson. Hon har haft ett tufft liv, sedan hon som tonåring upptäckte att hon var lesbisk, i en tid då det fortfarande var ganska svårt att ”komma ut”. Nu är hon försvunnen men har lämnat en dagbok efter sig. En kvinnlig författare, Rita Furumo, som söker ett nytt språk och nya ämnen, får tag på den. Det är en ”fastedagbok” som Lill för under en vecka och där hon försöker gå till bottnen med sig själv. Lill, hennes älskade, Marian, och Rita kan ses som moderna varianter av olika antika gudinnor: Lill som Lilith och Artemis, Marian som Afrodite och Rita som Pallas Athena. Tillsammans bildar de olika aspekter av det kvinnliga.

”ENEL MELBERG experimenterar mycket med annorlunda form av prosa … MÅNBRUNNEN är en intressant och nyskapande roman.” Socialdemokraten.

 ”Lills dagbok är en underbar, självcentrerad berättelse, fylld av drastisk humor och sinnlighet.” Västgöta-Demokraten.

 ”Ibland känner man sig, som ofta hos Enel Melberg, lite handfallen inför det rika symbolspråket. Bilder och myter, verklighet och drömmar bildar ibland en svårtydd mosaik. Men man behöver inte lägga hela pusslet. Man kan följa rita Furumo i Lills fotspår, hamna i det salta vattnet vid Lesbos och utan facit i hand tro på de känslor som Enel Melberg väcker om en ny kvinnlighet, ett nytt systerskap, den androgyna människan fjärran från de schabloner hon beskriver som representanter för den teoretiserande svenska kvinnorörelsen. Här är hon riktigt elak, karikatyrerna är fullständiga …” Sundsvalls tidning.

 ”Så fick hon då ord och röst, flickan i tunnelbanan. Hon som sitter där så liten och mörk, så skrämmande oberörd… Det är inte lätt att få henne till tals, men när sagan om henne väl börjar växer den rik och blommande av språklig fantasi och insikt.” Dagens Nyheter.